Stockholmarnas Matparadis

Härom natten led jag av lite insomnia och bestämde mig således fram emot småtimmarna att en nattmacka kanske skulle hjälpa.

Det gjorde den inte. Jag lät en ilsken, sömnlös halvtimme passera innan jag skuttade till kylskåpet igen. Fanns det något jag ville äta? Bacon ja, men det ville jag ha som frulle. Vad mer? En mango? Nä för jobbigt. En halv gul lök? Njae, riktigt så desperat var jag inte. Men jag hade mjölk. Och O’boy! Jag är en nykter O’boymissbrukare, men har för säkerthetsskull ett paket hemma just in case återfallskänslorna skulle komma.

Och vilket återfall! Jag älskar O’boy, men bara om jag får göra den på mitt sätt. Pulver först. Det plattar jag till med en sked. Sen låter jag skeden ligga kvar i glaset över pulvret så att mjölken jag häller i inte blandar något i onödan. Sedan äter jag upp pulvret från botten. Mjölken som är kvar har liksom blandats lagom mycket och så finns det små chokladbubblor på ytan. Freakin’ fab.

Om ni inte redan visste det så är det så man dricker/äter O’boy. Det är sant.

I varje fall så fick jag sådana enorma nostalgikänslor, förmodligen för att jag tyckte min lilla chokladdrink smakade som den gjorde när jag var liten och oförstörd. Det fick mig att tänka på allt annat jag åt som liten, så jag tog ett litet varv runt butiken för att kolla läget.

Frosties var egentligen inte någon favorit, den fanns liksom bara där och därför åt jag den. Jag har ett minne av att det var min yngre bror som hävde i sig kopiösa mängder, jag åt den mer som snacks. Sen tyckte min kära mor att vi åt för mycket socker, so no more Frosties för oss. Vad fick vi istället då? Jo, Rice Krispies. Det var inte det att de knastrade när man hällde i fil eller mjölk, eller att de var särskilt goda för den delen. Jag var mer efter de där små plastgubbarna som låg i botten av paketet. Kefir då? Jo, jag åt aldrig flingor med fil. Däremot åt jag dem separat. Fil och flingor i kompination är nog det äckligaste som finns, efter melon då. Kefir åt jag med socker, förmodligen för att irritera min mor, och för att det var gott såklart. Varför har de gjort om utseendet på förpackningnen? Som jag minns den var den jättesnygg och färgstark.

O’hoj chokladsås älskar jag fortfarande, men utan glass. Jag gillar inte vaniljglass och ALLA på fritids och kalas åt vaniljglass med O’hoj. Den förpackningen har de också ändrat till en ful. Blodpudding äter jag väldigt sällan nuförtiden, men jag tycker att det är gott. Alla jag känner äter blodpudding då och då. Med lingonsylt! Man ska ju äta med kick ass jordgubbssylt såklart? Inte äckliga lingon.. Jaja, salta katten minns jag som mitt favoritgodis en peroid, men eftersom de har gått och förstört även den förpackningen pausar jag min lilla nostalgitripp här.

Hej!